I dagens skola ska eleven kunna utvecklas till den speciella och unika individ som han/hon faktiskt är. Men vad händer om skolan känns svårgreppad och det som lärs ut inte går att omvandla till något meningsfullt? Det är då man ska ha en lärare som förstår att om eleverna inte fattar det som lärs ut då måste läraren ändra metod.
En lärare som ser bortom klassrummet och finner det eleverna brinner för är vad som behövs. Jag och 17 av mina klasskamrater hade bara ett intresse, bilar. Allt som rullar på fyra hjul faktiskt, doften av bränt gummi, oljiga kläder, en doftgran eller två och allt annat som hör bilar till. När läraren först föreslog en text om min favoritbil trodde jag att det var ett skämt, skulle jag få skriva om Pärlan i skolan. Jag skrev en beskrivande text om alla detaljer på bilen, hur Pärlan girade i svängarna ute på grusvägarna och jag beskrev hur Pärlan fått sitt namn. Fortfarande i chock såg jag att mina klasskamrater också skrev, letade bilder på mobilen och gjorde tydliga presentationer av sina favoritfordon. Men vi sa inget, vi andades knappt, drog tröjorna Hoodie med fordonstryck högt över huvudena, fortfarande trodde vi att det var ett skämt, vad skulle vi kunna lära oss av det här. Man går ju i skolan för att sitta på tråkiga lektioner, där läraren berättar om sådant som hänt för länge sedan och så kommer det ett och annat prov.
När vi var klara, frågade läraren om vi kunde visa upp vad vi arbetat med, och jag har aldrig sett klassen så ivriga att börja presentera. När det var dag att sluta lektionen och gå hem var det ingen som lämnade salen. Alla redovisade, alla lyssnade och vilken uppsjö av olika fordon vi körde eller drömde om. En och en halv timme efter lektionens slut, gick vi äntligen hem. Läraren log men sa inte så mycket mer. Men oj vad vi snackade i garagen på kvällen.
Veckan efter var det lektion igen med läraren, vi samlades i klassrummet och det var knäpptyst, ingen sa något. Läraren visade några bilder på en power point, alla innehöll olika delar från en motor. Nu fick vi i uppgift att skriva en instruktion om i vilken ordning vi skulle plocka tillbaka delarna.
Detta fortgick länge, olika uppgifter, olika projekt, olika slutmoment men med fokus på fordon. Jag hade ingen aning om att det gick att analysera användandet av transportmedel i litteratur, men läraren fann texter om olika bilar. En sådan lärare skulle fler ha, som ser bortom den stökiga klass vi var, som såg möjligheterna och inte hindren. Det går att bryta mot normen, går att fånga elever som jag och jag är rätt nöjd med mitt betyg i svenska och engelska. Och jag lär aldrig förlora mitt favoritintresse eller glömma läraren som tillät mig att växa i skolan.
